ett fyraåringskalas och åttahundra baciller senare
Hej alla glada och goa.
Ja, en gång i månaden är kanske inte någon rekordtakt att sköta sin blogg i men den här månaden har varit vår värsta än så länge. Sedan natten mellan tredje och fjärde februari har vi inte haft en enda helfrisk dag i familjen. Magsjukor har avlöst av ögoninfektioner, ett par riktiga bonnaförkylningar, misstänkt mouth-and-foot-virus och diarré och så halsont på det. Och inte ser vi något ljus i slutet av tunneln - idag var Erik på kalas hos dagiskompisen Edith, och blev nedkräkt i kön till fiskdammen. Och nu ligger han i sängen och hostar så hela huset skakar. Stackaren.
Hujeda mig... om man inte vill ta till ännu starkare uttryck. Men det är ju trots allt barn inblandade.
Hursomhelst.
Ett "fyra-åringskalas" (som Erik själv kallar det) hann vi iaf klara av, och det var fullt ös vill jag lova. Karolina kom på förmiddagen och var oss väldigt behjälplig med piratgarnityr och chokladbollstillverkning. Sedan "drällde" barnen in och jag tar med mig två saker från detta vårt allra första riktiga barnkalas. Ett: Köp inte tutor till alla barnen och lägg dem på deras tallrikar. Två: två timmar är nog bättre än tre.
Men Erik var rosig om kinderna och verkade på det hela taget mkt nöjd - och det var ju liksom mening med alltihop. Så vi får kalla det för lyckat.
Och Karin, vår lilla solstråle? Ja, hon har varit väldigt sjuk i omgångar. Vi hade liksom precis börjat få till sov- och matrutiner så att allting kändes bra tyckte jag, men nu... idag har hon ätit ok, men tidigare i veckan ammade hon nästan uteslutande eftersom hon var för trött och hade för ont i halsen för att få i sig annan mat. Och den senaste veckan har hon inte heller sovit många timmar om det inte skett ovanpå mig. Hur mkt man än älskar sina barn så är det inte mysigt fem nätter i rad. Men, men. Jag börjar ju jobba om en månad och om inte annat så kommer jag att vara ordentligt utvilad efter att ha jobbat natten! Sex-fem timmar ostörd sömn. Rena dunderkuren! Jag längtar...
Eller nej, jag längtar inte! För nu är det ju snart slut. På hemmatiden och att få vara med henne hela dagarna. Svisch. Sa det. Aj mitt hjärta.
Hon står allt bättre. Drar sig upp och drar ut lådor och sorterar saker. Gillar att leka tack-och -varsegod-leken. Äter med ett perfekt litet pekfingergrepp. Okej, lite kladdigt kanske. Men helst ska hon klara det själv. Matad vill hon bara bli om hon är riktigt hungrig. Så vi delar pyttesmå bitar och så får hon sitta där och pilla. Inga tänder, men hon lyckas mosa det mesta och har inte satt i halsen. Peppar, peppar.
Annars är det ju en daglig kamp att hålla henne borta från saker som hon kan sätta i halsen. Legolådorna är hennes absoluta favorit. Så fort hon hör när det rasslar i dem pinnar hon iväg på alla fyra ien farlig fart. Påföljt av Eriks röst ekande genom lägenheten: Maaammaaa, Kaarin kooommer!!!
Nä, om jag ska hina få ut några bilder den här månaden får jag väl skynda mig nu.
Duplot har plockats fram och äntligen kan vi vara en liten stund i samma rum allihop!
Karin lär känna Sophie lite bättre.
Sen fick Erik en piratkompis atthärja fritt med.
Karin äter själv!
Tittut!
Erik bjuder på tårtkalas! Asta, Elis, Erik, Polly och Edith.
Edith och Erik har fått napp i fiskdammen, och klubbor jämförs.
Mer piratlekar: Erik och Rasmus har hittat en skattkista full med guld och nu drar de ut till havs. Gissa vem som är kapten?
En stund senare får Erik låna Rasmus lillebror Bille, och det är mysig med någon som kan sitta still i en minut eller två....
Och så en rykande färsk bild från imorse: Karin påkommen i lådorna.
Ja, en gång i månaden är kanske inte någon rekordtakt att sköta sin blogg i men den här månaden har varit vår värsta än så länge. Sedan natten mellan tredje och fjärde februari har vi inte haft en enda helfrisk dag i familjen. Magsjukor har avlöst av ögoninfektioner, ett par riktiga bonnaförkylningar, misstänkt mouth-and-foot-virus och diarré och så halsont på det. Och inte ser vi något ljus i slutet av tunneln - idag var Erik på kalas hos dagiskompisen Edith, och blev nedkräkt i kön till fiskdammen. Och nu ligger han i sängen och hostar så hela huset skakar. Stackaren.
Hujeda mig... om man inte vill ta till ännu starkare uttryck. Men det är ju trots allt barn inblandade.
Hursomhelst.
Ett "fyra-åringskalas" (som Erik själv kallar det) hann vi iaf klara av, och det var fullt ös vill jag lova. Karolina kom på förmiddagen och var oss väldigt behjälplig med piratgarnityr och chokladbollstillverkning. Sedan "drällde" barnen in och jag tar med mig två saker från detta vårt allra första riktiga barnkalas. Ett: Köp inte tutor till alla barnen och lägg dem på deras tallrikar. Två: två timmar är nog bättre än tre.
Men Erik var rosig om kinderna och verkade på det hela taget mkt nöjd - och det var ju liksom mening med alltihop. Så vi får kalla det för lyckat.
Och Karin, vår lilla solstråle? Ja, hon har varit väldigt sjuk i omgångar. Vi hade liksom precis börjat få till sov- och matrutiner så att allting kändes bra tyckte jag, men nu... idag har hon ätit ok, men tidigare i veckan ammade hon nästan uteslutande eftersom hon var för trött och hade för ont i halsen för att få i sig annan mat. Och den senaste veckan har hon inte heller sovit många timmar om det inte skett ovanpå mig. Hur mkt man än älskar sina barn så är det inte mysigt fem nätter i rad. Men, men. Jag börjar ju jobba om en månad och om inte annat så kommer jag att vara ordentligt utvilad efter att ha jobbat natten! Sex-fem timmar ostörd sömn. Rena dunderkuren! Jag längtar...
Eller nej, jag längtar inte! För nu är det ju snart slut. På hemmatiden och att få vara med henne hela dagarna. Svisch. Sa det. Aj mitt hjärta.
Hon står allt bättre. Drar sig upp och drar ut lådor och sorterar saker. Gillar att leka tack-och -varsegod-leken. Äter med ett perfekt litet pekfingergrepp. Okej, lite kladdigt kanske. Men helst ska hon klara det själv. Matad vill hon bara bli om hon är riktigt hungrig. Så vi delar pyttesmå bitar och så får hon sitta där och pilla. Inga tänder, men hon lyckas mosa det mesta och har inte satt i halsen. Peppar, peppar.
Annars är det ju en daglig kamp att hålla henne borta från saker som hon kan sätta i halsen. Legolådorna är hennes absoluta favorit. Så fort hon hör när det rasslar i dem pinnar hon iväg på alla fyra ien farlig fart. Påföljt av Eriks röst ekande genom lägenheten: Maaammaaa, Kaarin kooommer!!!
Nä, om jag ska hina få ut några bilder den här månaden får jag väl skynda mig nu.
Duplot har plockats fram och äntligen kan vi vara en liten stund i samma rum allihop!
Karin lär känna Sophie lite bättre.
Sen fick Erik en piratkompis atthärja fritt med.
Karin äter själv!
Tittut!
Erik bjuder på tårtkalas! Asta, Elis, Erik, Polly och Edith.
Edith och Erik har fått napp i fiskdammen, och klubbor jämförs.
Mer piratlekar: Erik och Rasmus har hittat en skattkista full med guld och nu drar de ut till havs. Gissa vem som är kapten?
En stund senare får Erik låna Rasmus lillebror Bille, och det är mysig med någon som kan sitta still i en minut eller två....
Och så en rykande färsk bild från imorse: Karin påkommen i lådorna.
