goest

Ja, vår lille kille är verkligen uppochned just nu.
Det är så mycket känslor, och det växlar så snabbt, från jättejättenöjd till avgrundsförtvivlad på mindre än en sekund. Ibland är det svårt att hänga med i svängarna.
Oftast är han glad när han får strutta omkring och hålla handen, plocka med smågrus eller banka med något, alltid när han badar, väldigt sällan när han ska äta, klä på sig eller borsta tänderna.

Trots att det är mycket mer vilja och protester nu så är det ju samtidigt så kul att vara med honom. Jag kan liksom inte minnas att det har varit så här roligt tidigare, men det har det ju säkert, jag får gå tillbaka till gamla veckoanteckningar och kontrollera... Varje stund har ju sin tjusning och sina problem. Det som är kul just nu är att han börjar härmas med miner och att han skrattar åt sina egna skämt - idag tex., vid matbordet ,satt han och härmade en min jag brukar göra, men han kunde knappast slutföra den för han började skratta! Vi garvade till slut högt båda två...

En annan nyhet är att han utforskar redskap på allvar, sitter och kör med skeden för att plocka upp spill eller små bitar av rån. Idag när jag satt och gjorde anteckningar tog han pennan i ett obevakat ögonblick och försökte skriva i själv. En favoritleksak som han ju egentligen är lite för liten för än är en sådan där bricka med träklossar som man ska banka ner. Han sitter och slår och slår med hammaren, inte för att han träffar så hårt så att något händer men kul är det - tills han råkar slå till sig själv dvs...

Överhuvudtaget märks det att han rör sig och utforskar sin omgivning på egen hand - på alla små sår och blåmärken. Eftersom han håller på att försöka ta sig från sittande till krypande så ramlar han gärna ett par gånger om dagenoch det är ju inte alltid det ligger en kudde där man ramlar. Sen är det så förbaskat lätt att klämma fingrarna när man ska pilla på allt!

Vi har inte hunnit med så mycket bilder i veckan men här kommer några stycken i alla fall.



Det är det här med att ta sig upp på alla fyra - det är ju så tungt!
It's this thing with getting up and crawl - it's just so heavy!



Erik vill inte sova, gosigt nedbäddad i sin vagn. Han vill titta ut. Fast det är ett fasligt busväder.
Erik doesn't want to sleep, cosily tucked up in his carrier. He wants to keep an eye on things. Even though the weather is awful.




Och han fortsätter sitta på spaning när vi kommer in. Här har han full koll på Renstiernasgatan bakom kuddarna i  caféfönstret.
And he keeps keeping an eye on things indoors. Here he's got a perfect view over Renstiernasgatan from his hideout in the coucheons at the café.



Det här är en favorit - att "hjälpa" mamma plocka ur diskmaskinen.
This is a favourite - "helping" mom with the dishwasher.



I söndags var det stor fest för Harry, cermonin var jättefin och mamma blev så uppslukad av cermonin att hon missade när Erik höll på att äta upp kortet till Harry. Det var kul, men bäst var ändå när alla satte sig för att fika för då fanns det ett gigantiskt, halt golv att sätta fart över. Det blev inte så många kakor för mammas del eftersom vi sprang där fram och tillbaka mest. Erik med ett långt och ljudligt AAAAH, som han gör när han är riktigt belåten.
On Sunday there was a big party to celebrate Harry. The cermony was so nice that mom almost let Erik eat the card for Harry. That was fun, but the best part was afterwards when everyone sat down to eat and left the gigantic, sipery floor empty to run around on. Mom didn't get to eat very many cookies because we spent most time running around on that floor. Erik making his most-pleased-sound. a long and loud AAAH.



Fast här håller vi en kort paus hos Hedda och Livia.
But here's a short break with Hedda and Livia.


Kram från oss till er!
Hugs for all of you!