goest

Hej där ute i världen goa vänner,

Hoppas att allt är bra med er var ni än befinner er. Själva har vi åkt på en förkylning igen, Eriks tredje och en ganska snorig en. Det har runnit ur näsa på honom sedan i måndagskväll och ett tag i mitten av veckan var han riktigt kass med feber och hosta men det har som tur är lugnat ned sig något.

Och jag vet att jag har sagt det förut ,men det är ändå otroligt hur mycket som hinner hända på en vecka! Både i stort och i smått. Förra lördagen var det härligt varmt och vi var på utflykt till Hellasgården med Rasmus, Malin och Andreas, badade och hade picknick. Några dagar senare drar hösten in över Stockholm och det är på med flisjackan och raggsockorna, inte tal om nåt bad inte. För Eriks del började veckan på ett härligt sätt med att han upptäckte att det gick att hasa sig fram sittande över golvet. Underbart, allt var frid och fröjd. Och vi hittade på massor med nya, roliga lekar, som att tex gömma fjärrkontrollen under mattan och hitta den - gång på gång. Han lyfte och la på den där mattan för glatta livet, och blev lika förtjust varje gång kontrollen dök upp... Vi hade fått pussel och massa nya böcker av Ingelas kompis Titti och hennes pojkar Kalle och Theo som vi gick igenom, och det var också spännande.

Men sen hände något. Efter bara ett par dagar ville Erik inte så gärna hasa sig fram längre,  han ville gå!
Gåstolen är bra men mamma eller pappas händer är liksom bättre. Och det är det enda som gäller de sista dagarna. Gå, gå, gå. När han sitter i knäet ålar han sig liksom ner på golvet av sig själv och är vi i sängen eller soffan häver han sig över kanten för att komma ner på golvet. Sitter han själv, tex med ett pussel som jag försöker få honom intresserad av, blir han superfrustrerad och gnällig. Jo, faktiskt gnällig - det känns lite nytt. Han vill upp och gå. Så fort han kommer upp på fötter skiner han dock upp, smackar belåtet och gör sitt lilla mysljud - låter som en pruttkudde ungefär. Sen traskar han på, fram och tillbaka över köksgolvet eller runt i lägenheten så länge som någon orkar hänga på. Jag hoppas att han snart upptäcker att krypa också kan vara roligt, och att det är något man kan göra själv. Jag menar, även om han skulle gå redan om tre månader, så är det ändå tre månaders vankande som vi ska göra med honom.

Men det är klart. Nästa vecka bjuder säkert på nya upptäckter!



Två härliga killar på grönbete -Erik och Rasmus.
Two great guys out on the fields - Erik and Rasmus.



Medan Malin och Andreas tog sommarens sista dopp.
While Malin and Andreas took the last swim of the year.



Erik lägger pussel.
Erik plays with his puzzle.



Erik har tappat strumpan efter sitt promerande. Och blev mycket sur när jag försökte ta tillbaka min morot.
Erik lost his sock from all walking. And was very grumpy when I tried to get my carrot back.



Erik på vift. Jag satte honom på filten, och när jag vände mig om var han inte längre där!
Erik on adventures. I put him on the blanket but when I turned back he wasn't there anymore!



Strax innan kvällsbadet tar vi en klättertur på mamma.
Just before eveving bath let's climb mount mom.



Tillbaka i värmen efter en kylig kvällspromenad.
Back inside after a cool walk before bedtime.



Det myckna promenerandet har gett resultat. Balansen blir allt bättre, här står han själv mot soffan i tio sekunder minst! Stolta föräldrar...
The long practice gives result. His balance gets better and better and here he holds himself up for at least ten seconds! proud parents...



Och så veckans favorit.
And then this weeks favourite.

Kram på er alla!