hördudu
Hörnini,
här kommer en snabbis. Hördudu är Eriks favorituttryck just nu. Häromdagen sa han till fröken Ann-Margreth vid middagsbordet på dagis när hon bad om mer mat. "Du får äta upp det du har på tallriken först, hördudu". Vi får ofta höra vid hämtningarna att Erik har hållit hov runt middagsbordet, skämtat och pratat så att de andra viker sig av skratt. Jag längtar efter att ha köksdag, för det ska bli spännande att se...
Risken är väl bara att han plötsligt ska sitta i knäet och vara liten då... Så är det ofta vid måltiderna härhemma just nu. Jag börjar tröttnapå att ha en unge i knäet vid varje måtlid och säger att han får vänta tills maten är uppäten, sen får han gärna sitta och mysa. Det blir förstås ofta protester, men häromdagen hittade han en luring istället. Jag sa att jag ville äta själv och han fick sitta på sin egen stol. Det ville han inte utan traskade omkring håglöst på golvet ett slag och klagade. Plötsligt stelnade han till, spärrade upp ögonen och utbrast "Vad var det, vad hörde jag?" så kröp han upp till mig som om han verkligen blivit rädd för något, och det kan ju naturligtvis inte mamma neka till. Väl uppe i knäet, slappnade han av ,sträckte sig mot en bit paprika på min tallrik, tittade upp mot mig och sa "får jag smaka den här?" innan han belåtet stoppade munnen full och satte sig tillrätta.
Nedan en tuffing på väg till dagis.
A cool cat on his way to daycare.
här kommer en snabbis. Hördudu är Eriks favorituttryck just nu. Häromdagen sa han till fröken Ann-Margreth vid middagsbordet på dagis när hon bad om mer mat. "Du får äta upp det du har på tallriken först, hördudu". Vi får ofta höra vid hämtningarna att Erik har hållit hov runt middagsbordet, skämtat och pratat så att de andra viker sig av skratt. Jag längtar efter att ha köksdag, för det ska bli spännande att se...
Risken är väl bara att han plötsligt ska sitta i knäet och vara liten då... Så är det ofta vid måltiderna härhemma just nu. Jag börjar tröttnapå att ha en unge i knäet vid varje måtlid och säger att han får vänta tills maten är uppäten, sen får han gärna sitta och mysa. Det blir förstås ofta protester, men häromdagen hittade han en luring istället. Jag sa att jag ville äta själv och han fick sitta på sin egen stol. Det ville han inte utan traskade omkring håglöst på golvet ett slag och klagade. Plötsligt stelnade han till, spärrade upp ögonen och utbrast "Vad var det, vad hörde jag?" så kröp han upp till mig som om han verkligen blivit rädd för något, och det kan ju naturligtvis inte mamma neka till. Väl uppe i knäet, slappnade han av ,sträckte sig mot en bit paprika på min tallrik, tittade upp mot mig och sa "får jag smaka den här?" innan han belåtet stoppade munnen full och satte sig tillrätta.
Nedan en tuffing på väg till dagis.
A cool cat on his way to daycare.
Kommentarer
Postat av: Helena
Vilken snygging!
Hörnini, vi saknar er!
Kram!
Trackback
