goest

Hej på er,

nu är det ju ett tag sedan - som det är för det mesta - men när vi på Eriks 4-årskontroll så mätte han 107 cm. Och det var inte bara byxorna som krympt i tvätten utan han har växt en sådär fem cm sedan i höstas. Dags att köpa nytt, tror jag!

Och det är ju inte bara i längden som han har blivit stor. han är också så ännu mycket klokare, starkare och snabbare.

Han cyklar på sin springcykel hela vägen upp till stan - och fått en ny hjälm med döskalle", vårens favoritmärke, på. Och sedan några veckor tillbaka går vi på aikido på fredageftermiddagarna, det är mest spring och hopp än så länge men han verkar tycka det är roligt, blir alldeles röd om kinderna och susar runt, hoppar groda, gör kullerbyttor med stort allvar och mycket energi. Så avslutas varje pass med lite brottning med förälder. Karin får sitta bredvid på de stora mattorna och titta på, även om hon har lite svårt för att just titta på.

På dagis gör han ofta "böcker" som han tar med hem till mig och Fredrick. Det är inga sammanhängade berättelser men flera bilder på sjörövare, drakar, vattenfall, eld, mark som spricker (inspirerad av världshändelserna just nu tror jag), prinsessor, porträtt på oss, och så flera skutor och "döskallar" - eftersom piraintresset fortfarande är aktuellt. Han ritar detaljerade figurer, med skägg, händer, ögon, öron, sablar och rubbet. För några helger sedan så var han med Fredrick på Sjöfartsmuseet och där inhandlades både nytt svärd och sjörövarhatt. "Nu är jag pirat på riktigt!", var den glada kommentaren här han kom hem. Men han har lovat mig, den pacifistiskt lagda modern, att "inte röva från människor så att de blir ledsna utan bara ta sådana skatter som är nergrävda". Och så ska jag få vara med som skeppskock, så att jag slipper gå hemma och vara orolig. men det har jag kanske berättat...

Igårkväll vid middagen pratade vi om att mormor skulle komma till helgen och efter det är det farmors tur. Så gick vi igenom igen vem det nu är som är mamma till vem och hur de här olika generationerna hänger ihop. När jag sedan berättade att om han får barn någon dag så blir jag och Fredrick farmor och farfar till de barnen, utbrast han direkt: " Men vem ska vara mamman då?".
Ja, en hissnande tanke förstås, när han nu tydliggjorde det på det viset.

Ja, jag skulle kunna skriva hela natten om de små dagliga händelser som gör att han ibland känns så väldigt stor, och så mycket redan sin egen person. När vi åker buss, vilket vi ofta gör på väg till dagis på morgnarna, ska han alltid sitta en bit ifrån mig, gärna högt uppe så att han "kan se gatan". Sen sitter han där i sina egna funderingar, och jag måste alltid vara noga med att säga till i god tid innan vi ska av tre stationer senare, för annars hinner han inte samla ihop sig. Han bygger egendesignade sjöodjur och supermario-figurer i smålego, många, många likadana. På dagis väljer han också ibland att gå iväg och leka med något själv, för att han vill det. Han tycker mycket om att sitta i verkstan just nu, göra sina egna grejer, men med sällskap av andra runtomkring. Han börjar förstå mängdlära och det är mycket räkning härhemma. Han fattar att "två plus två blir fyra" och vi tar bort och lägger till hela tiden. Så övar han sig på bokstäverna, skriver dem noggrant och gärna, men han minns dem inte alla och får inte riktigt ihop hur de gör ord. Häromdagen frågade han hur många ord som gick att skriva. Vilket ledde till en liten diskussion mig och Fredrick emellan - är det ett oändligt antal eller inte?

Och något av det häftigaste med den här tiden tycker jag är hur fantasi och verklighet flyter ihop, allt är en lek och leken är på fullaste allvar. Idag var vi på biblioteket efter dagis och lånade Pippi, och när jag gjorde middag satt han och såg på Nils Karlsson Pyssling (nej, vi är faktiskt inte AL-missbrukare annars) och vid nattningen frågade han mig om Pippi fanns på riktigt. "Nej, hon finns bara i sagorna, precis som Nils Karlsson pyssling, Emil i Lönneberga och de andra figurerna". - Här hade jag tänkte mig en liten litterturhistorisk föreläsning om Astrid Lindgren och hennes insatser inom barnkulturen, eftersom vi ändå haft det temat under kvällen. Men jag hann inte så långt för han snoppade av mig med "Jodå, de finns på riktigt i fantasin, för det har jag hittat på!"
Så enkelt var det!

Som storebror har han det inte lika enkelt var dag. Han älskar Karin och säger fina saker som att "det är mysigt att han älskar henne", och att "hon är världens gosigaste bebis". Men det är inte alltid han får gensvar för sin kärlek på det sätt som han tänkt sig. Han vill ju gärna att hon ska sitta i hans knä och att han kan flytta henne dit han vill men hon är ingen bebis som sitter och gosar direkt. Hon vill göra som hon vill, och ibland blir han ledsen. "Jag får aldrig hålla henne, hon vill inte vara hos mig!"
Ja, det är svårt när de man älskar inte vill som man själv vill. En av livets svåraste prövningar faktiskt. Sedan finns det ju andra prövningar som att man inte får all uppmärksamhet man behöver eller vill ha. Att någon tar ens grejer hela tiden. Att någon skriker så att det inte går att höra godnattsagan.
Å andra sidan så finns det också många stunder med kiknande skratt och när han har tålamod att låta henne närma sig på sitt sätt. Ikväll tex satt hon en lång stund och petade på hans navel. Mycket fascinerande. Och Erik myste även om det kittlade bra.


Här kommer en gammal bild från förra månaden. Men han är så fin här tycker jag - en arg sjörövarkapten. Dessutom har min kamera gått sönder, så det får bli lite gammal skåpmat och så ska jag försöka få den lagad så fort som möjligt. Det är förresten ingen som har en gammal kamera liggandes som de kan tänka sig att låna ut?



A picture of Erik as an angry pirate captain. The all-day-long-game these days...