kalas kalas kalas
Innan maj tar slut...
Den här månaden har varit en lång räcka kalas för oss, en hel helgs kalasande med mormor, mostrar och Tyringe-kusinerna, namnsdagar, födelsedagar och morfar på besök, fint väder och glasshumör, de första jordgubbarna har börjat säljas och då måste man kalasa på dem, Karin har börjat knata - verkligen en anledning att ställa till: Kalas, kalas, kalas!!! Skönt att det snart är juni så att vi kan få lugna ner oss lite... fast vänta, då är det ju kristihimmelsfärd, midsommar och dagisfest, premiär för en segelutflykt och kanske fler släktbesök. Det måste ju också firas!
Som sagt, nu traskar Karin! Det började när vi var i Kolmården med mormor och alla mina syskon. Då fanns där så många barn att försöka hinna ikapp, och även om hon har varit vass på att krypa så räckte det liksom inte till. Dessutom så var det ett ypperlgt tillfälle att träna sig på när det alltid fanns en vuxen hand att ta hjälp av när balansen inte höll. Och sen fortsatt hon öva när vi kom hem och lagom till ett-årsdagen så måste man säga att hon har lärt sig. Inomhus går det nu ganska bra men när vi kommer ut ramlar hon ju förjämnan. Det verkar dock inte bekomma henne så mycket. Hon är väldigt nöjd med att stå upprätt helt enkelt.
Idag har hon varit och tagit vaccinsspruta så lite bekymmersamt har det varit på eftermiddagen, men vi var ändå ute en lång stund i trädgården hon och jag, luktade på syrenerna, blåste maskrosfrön och käkade sand i sandlådan - ja, inte jag då, men Karin tryckte in tre snabba nävar innan jag hann hejda henne. När jag sedan sa: "blä Karin", och gjorde en grimas tyckte hon det var mycket roligt och log ett grusigt leende med hela ansiktet. Jag tror att jag fick ut det mesta iaf.
Vi hade en mysig födelsedag. Karolina kom på eftermiddagen och det blev glassbomb med jordgubbar och grädde. Karins första gubbar och det var nog dagens höjdpunkt och något av det godaste hon någonsin ätit, tror jag. Sedan blev det presentutdelning med massor av fina saker från när och fjärran. Tack, tack säger vi för allt! Vi lekte och lekte tills det var dags att krypa till kojs.
Erik har ju börjat cykla till dagis med sin springcykel. Han älskar det, men Fredrick och jag får knata på ordentligt för att hålla styr på honom. Han är för det mesta på väldigt gott humör, men så kommer det ett par dagar när det mesta är fel och vi hamnar i tjatläge. Oftast är det nog när jag jobbat mycket och han blir trött på att få vänta, vara själv och dela med sig. Han jobbar fortfarande på att hantera syskonskapet, och det är inte alltid det är roligt. Då kan han bli ganska trotsig och lite gnällig. Men det känns lättare att hantera nu när vi definierat det, innan under våren undrade vi mest vad det var vi gjorde fel. Nu handlar det mest om att ge honom lite tid själv med någon av oss, eller båda om det går. Och det är ju så mysigt att vara med honom. Han har så mycket funderingar och roliga kommentarer. På dagis brukar de intervjua barnen varje termin och när han blev tillfrågad vad lycka var hade han svarat: när man får leka den lek man vill. Apropå det här med att det är svårt att dela när man är en viljestark liten krumelur...
Här kommer iaf lite kalas i bilder
Jag kom hem från ett nattpass på förmiddagen, så vi hade bestämt oss att hålla firandet på eftermiddagen, men då det låg två stora paket, från Hästveda och London, och väntade kunde vi inte hålla oss och fick tjuvbörja lite innan lunch.
En ettåring, tänka sig!
Och en nyfiken och stolt Erik, som faktiskt också fick present. Tänka sig! Och tusen tack för det, Line, det räddade nog hans dag!
Och en trött, men också väldigt nöjd mamma...
Ett ljus i tårtan kan vara svårt nog, bäst att storebror hjälper till lite.
Det kräver full koncentration att käka jordgubbar och grädde!
Men det är värt mödan för man blir så glad av sånt som är gott.
Sedan var det dags för presentöppning. Och vad är det nu man ska göra av allt snöre?
Bäst att storebror hjälper till lite här med...
Sen var det många saker att leka med, prova och testa. Den här servisen, en dragmyra med rullande ägg på ryggen, vattenkana, snurror, boxar att bygga torn med eller stoppa i varandra, böcker, kläder m.m. Vardagsrummet blev en stort café för gästande björnar och andra gosedjur, Karin knatade runt och välte saker och Erik och Karolina serverade tårta och kaffe till alla.
Bäst att pusta ut i moster Karolinas knä.
Den här månaden har varit en lång räcka kalas för oss, en hel helgs kalasande med mormor, mostrar och Tyringe-kusinerna, namnsdagar, födelsedagar och morfar på besök, fint väder och glasshumör, de första jordgubbarna har börjat säljas och då måste man kalasa på dem, Karin har börjat knata - verkligen en anledning att ställa till: Kalas, kalas, kalas!!! Skönt att det snart är juni så att vi kan få lugna ner oss lite... fast vänta, då är det ju kristihimmelsfärd, midsommar och dagisfest, premiär för en segelutflykt och kanske fler släktbesök. Det måste ju också firas!
Som sagt, nu traskar Karin! Det började när vi var i Kolmården med mormor och alla mina syskon. Då fanns där så många barn att försöka hinna ikapp, och även om hon har varit vass på att krypa så räckte det liksom inte till. Dessutom så var det ett ypperlgt tillfälle att träna sig på när det alltid fanns en vuxen hand att ta hjälp av när balansen inte höll. Och sen fortsatt hon öva när vi kom hem och lagom till ett-årsdagen så måste man säga att hon har lärt sig. Inomhus går det nu ganska bra men när vi kommer ut ramlar hon ju förjämnan. Det verkar dock inte bekomma henne så mycket. Hon är väldigt nöjd med att stå upprätt helt enkelt.
Idag har hon varit och tagit vaccinsspruta så lite bekymmersamt har det varit på eftermiddagen, men vi var ändå ute en lång stund i trädgården hon och jag, luktade på syrenerna, blåste maskrosfrön och käkade sand i sandlådan - ja, inte jag då, men Karin tryckte in tre snabba nävar innan jag hann hejda henne. När jag sedan sa: "blä Karin", och gjorde en grimas tyckte hon det var mycket roligt och log ett grusigt leende med hela ansiktet. Jag tror att jag fick ut det mesta iaf.
Vi hade en mysig födelsedag. Karolina kom på eftermiddagen och det blev glassbomb med jordgubbar och grädde. Karins första gubbar och det var nog dagens höjdpunkt och något av det godaste hon någonsin ätit, tror jag. Sedan blev det presentutdelning med massor av fina saker från när och fjärran. Tack, tack säger vi för allt! Vi lekte och lekte tills det var dags att krypa till kojs.
Erik har ju börjat cykla till dagis med sin springcykel. Han älskar det, men Fredrick och jag får knata på ordentligt för att hålla styr på honom. Han är för det mesta på väldigt gott humör, men så kommer det ett par dagar när det mesta är fel och vi hamnar i tjatläge. Oftast är det nog när jag jobbat mycket och han blir trött på att få vänta, vara själv och dela med sig. Han jobbar fortfarande på att hantera syskonskapet, och det är inte alltid det är roligt. Då kan han bli ganska trotsig och lite gnällig. Men det känns lättare att hantera nu när vi definierat det, innan under våren undrade vi mest vad det var vi gjorde fel. Nu handlar det mest om att ge honom lite tid själv med någon av oss, eller båda om det går. Och det är ju så mysigt att vara med honom. Han har så mycket funderingar och roliga kommentarer. På dagis brukar de intervjua barnen varje termin och när han blev tillfrågad vad lycka var hade han svarat: när man får leka den lek man vill. Apropå det här med att det är svårt att dela när man är en viljestark liten krumelur...
Här kommer iaf lite kalas i bilder
Jag kom hem från ett nattpass på förmiddagen, så vi hade bestämt oss att hålla firandet på eftermiddagen, men då det låg två stora paket, från Hästveda och London, och väntade kunde vi inte hålla oss och fick tjuvbörja lite innan lunch.
En ettåring, tänka sig!
Och en nyfiken och stolt Erik, som faktiskt också fick present. Tänka sig! Och tusen tack för det, Line, det räddade nog hans dag!
Och en trött, men också väldigt nöjd mamma...
Ett ljus i tårtan kan vara svårt nog, bäst att storebror hjälper till lite.
Det kräver full koncentration att käka jordgubbar och grädde!
Men det är värt mödan för man blir så glad av sånt som är gott.
Sedan var det dags för presentöppning. Och vad är det nu man ska göra av allt snöre?
Bäst att storebror hjälper till lite här med...
Sen var det många saker att leka med, prova och testa. Den här servisen, en dragmyra med rullande ägg på ryggen, vattenkana, snurror, boxar att bygga torn med eller stoppa i varandra, böcker, kläder m.m. Vardagsrummet blev en stort café för gästande björnar och andra gosedjur, Karin knatade runt och välte saker och Erik och Karolina serverade tårta och kaffe till alla.
Bäst att pusta ut i moster Karolinas knä.
Kommentarer
Postat av: karolina
Finaste fina!!!
Postat av: mormor
Va mysigt ni ser ut att ha.2-års kalaset vill jag vara med o fira och givetvis även 5-års kalaset.kram mormor
Trackback
